Dom kallar oss Palangi

Även om Tonga har några av världens mest fagra sandstränder och kanske det mest purpurblåa vattnet bland oceaner så är det relativt få västerlänningar som hittar hit. Kanske beror det på att denna ödsliga plats ligger mer än 500 mil från närmaste fastland. Vi lyckligt lottade västerlänningar som mot alla odds ändå hittar hit får finna oss i att bli kallade Palangi. Att var en Palinga på Tonga kan vara både bra och dåligt. Dåligt om man befinner sig på en bar med trettio testosteron stinna rugbykillar som tycker att alla Palangis lägger beslag på deras kvinnor. Många kvinnor här nere betraktar nämligen varje Palangis som ett vandrande ”green card”, en biljett till vad de tror och hoppa är en bättre värld för dem. Jag som redan hittat min drömkvinna där hemma kan dock, tillskillnad från några av mina vänner här nere (inga namn nämnda), kosta på att bespara mig tanken om vilka intentioner kvinnorna egentligen har på Tonga.

Lågvatten, Tongatapu

Sen vi hördes sist har vi faktiskt (Tonga Time till trots) hunnit med lite arbete. Vi har genomfört en fältstudie och då besökt ett 100-tal hushåll och organisationer . Det har varit spännande att se hur Tonganer bor, och då och då har vi blivit inbjudan äta att middag med dem. Den största skillnaden mot hemma är gästfriheten här. Trots att vi ofta dykt upp helt utan förvaring, med ett brev från KTH som enda intyg, så har alla varmt välkomnats oss in till deras hem.

Lite av de som vi har att jobba med; idetta fall en kille som användt en sned kokospalm för att själv ansluta sig till elnätet.

Till vår hjälp att genomföra studien har vi haft tre glada första års studenter från det lokala universitetet. Det har fungerat som tolkar och kulturella experter för oss. Det har varit ett intressant möte och en chans för oss att stifta djupare bekantskap med lokalbefolkningen. Förra veckan vart vi t.ex. inbjudna att delta vid en kava afton på deras universitet.

Kava är en lokal dryck som utvinns ur roten från kavapepparn. Kavan påstås ha en avslappnande och lugnande effekt och många här nere är mer eller mindre beroende av drycken. Kava drickandet är en viktig social tillställning för alla Tonganska män, och de mest inbitna kan hålla igång från tidig kväll till sen morgon. Förutom själva Kavan (smaken kan bäst liknas vid utspäd lera) så är sång en viktig del av hela tillställningen. Det var minst sagt imponerande att lyssna på våra nyfunna vänners sång; om det är något de verkligen är bra på här nere så är det att sjunga och de med rejäl kraft i rösten.

Vårt hus; hunden fick vi på köpet

Ni där hemma som är trötta på livet och har häcken full med jobb bör sluta läsa nu. Vet inte hur många av er som sätt Det stora blå och blivit fascinerade av den men igår kändes faktisk som vi befann oss mitt i den filmen . Vi hade satt kurs mot några obebodda öar utanför Tongatapu. De vi skulle komma att få uppleva där blev verkligen något ut över... Där ute, i det stora blå bland de klaraste av alla vatten tillbringade vi eftermiddagen med dykning och snorkling från båten. Senare på kvällen tog vi oss in till stranden vid en av de obebodda öarna. Och med sanden mellan tårna under en magnifik stjärnhimmel grillade vi sedan lokal delikatesser och drack ett par öl, samtidigt som det sakta började sjuka in hos oss vad söderhavet egentligen handlar om.

Simtur i den lokala bassängen

Vid midnatt tog vi oss tillbaka till Ianthe. Väl på båten hade jag fått turen att ta första skiftet av ”ankar vakten”. Att ensam få ligga på däck i hammocken med havsbrisen, vågorna och stjärnhimmelen som enda sällskap är en väldigt speciell och upplevelse för själen. Det framkallar ett lugn och en frihetskänsla som är mycket svårt att beskriva. Det finns inget ställe i världen som du kan känna dig så liten på som ute på ett mörkt hav med månljuset om stjärnorna enda ljuskälla, men heller inget ställe som du kan känns dig så fri på. Nu undrar ni säkert hur allt detta kommer sig? Vi backar bandet – saken är nämligen så att vi har träffat två killar från Wales här nere, och de har bjudit in oss till en 9 dagar seglats på deras 50 fotaren Ianthe. Seglatsen i helgen var således bara en försmak på den längre seglats som vi startar på tisdag. Målet den gången är de yttre öarna av Tonga – Vava’u och Hapai.

Sam och Mark Diskuterar vad som är den bästa ruten förbi alla lömska rev

Dykning in i det stora blå

Lite eftermiddagsfiske

Ändlöst med vatten

Vårt hem de kommande två veckorna

Fortsättning följer… Till dess hoppas jag att ni alla har det bra där hemma och att ni kan ta det lite Tonga time och njuta av det finna vädret.