Tonga Time

Malo e lelei!

Det var ett tag sen sist. Alla nyfikna får ursäkta min något långsamma uppdateringsfrekvens på bloggen – men hey it’s Tonga Time! Nu har jag dock äntligen, till skillnad från alla andra öbor, fått arslet ur vagnen och tänkte därför försöka återge lite av vad vi har haft för oss så här långt. Det svåra med det hela är att få med alla upplevelser utan att det slutar med ett bokmanus. Förhoppningsvis kan de nya bilderna ge er idé om hur det är att vara en strandad Palangi på Tonga.

Pangamuto sett från Tongatapu

Nå väl här kommer en rapport: Vi anlände till Konungariket Tonga den 17 april, och de första dagarna handlade mest om att komma över den värsta kulturkrocken. T.ex. att vänja sig vid alla lösa höns, grisar och hundar som springer runt mitt i staden - eller stad och stad - skulle kanske inte kalla detta för en stad – snarare en okontrollerad urbanisering av Villa Villekulla. En annan sak som vi snabbt lärde oss den hårda vägen, är att allt här stänger 00:01 på söndagsmorgonen och då menar jag allt; pubar, bensinmackar, affärer, marknad o.s.v. Det enda som tillåts vara öppet för allmänheten på söndagen är herrens hus. Så om ni någon gång åker till Tonga se till att bunkra upp med det nödvändigaste, för på söndagar är det bara herrens väg som gäller. På tal om kyrkor är Tonga ett av världens kyrktätaste länder. Det finns tillräckligt med kyrkor för att hela befolkningen (ca hundratusen) ska kunna få plats på en och samma gång, vilket är precis vad som händer varje söndag här på ön. Som tur är finns de alltid undantag, och vår tillflyktsort på söndagar har varit en liten ö-resort (Pangamuto) just utanför huvudön. Livet kan ibland vara hårt i Söderhavet

På Pangamuto har vi ägnat oss åt solbad, Kite-surfing, snorkling samt en och annan kall öl i strandbaren. Ön är perfekt för kite-surfing (grunt turkosblått vatten och långa sandstränder), men bara så länge man inte är nybörjare. Vilket både jag och Max har fått erfara (nybörjare). Jag lyckades t.ex. få mig själv bortblåst från ön utan möjlighet att vända tillbaka, eftersom jag inte ännu riktigt klurat ut hur man seglar mot vinden. Något som Tonganerna vetat i ca 2000 år, d.v.s. långt före oss i Europa, men det är en annan historia.

Kite-surfing i Söderhavet

Där flöt jag runt mitt ute på öppet hav likt en hjälplös duvunge som just kastat sig ut för sin första flygtur och undrade vilka faror som lurade i min omgivning, I detta fall hammarhajar. Efter ett antal desperat försök att ta mig upp på brädan utan ordenligt vind, insåg jag snabbt att min enda chans till säkerhet var att krossa bukten och ta mig över till andra sidan. Chansen att någon av mina (så kallade) vänner, som också var på ön, skulle orka sjösatt gummibåtarna för att plocka upp mig framstod dessutom allt mer som marginell. Men så, när jag börjat förbereda mig på det värsta kände jag plötsligt vinden i seglet igen, och efter några tappra försök lyckades jag tillslut ta mig upp på brädan. Det blev en fantastiks åktur över bukten och jag som bara varit upp på brädan ett par gånger tidigare fick nu äntligen en riktig långkörare över till andra sidan.

Det måste ha varit en märklig syn för Tonganerna att se Palangi, komma gående och liftandes längsmed vägen iklädd gummidräkt med segel i hand (kite-surfing är trots allt ganska ovanligt här). Som tur är det mycket som är till det bättre här på ön också, t.ex. att man tar hand om varandra i en helt annan utsträckning. Jag antar att det är evolutionen på ön som har gjort sitt här – har man inget fiskespö så går man till grannen – har man inte fångat någon fisk i byn under dagen så går man till närliggande by och hämtar. Det här med att sitta och hålla på sina resurser utan att dela med sig, som vi ofta gör i västvärlden, ha aldrig fungerat här borta. Om du inte delar med dig av det du har kommer du helt enkelt få svälta de dagar då lyckan vänder dig ryggen. Jag fick skjuts med första bilen tillbaka till hamnen, och väl där kunde jag hinna med nästsista båten tillbaka Pangamuto för att hämta mina tillhörigheter.

Max då? Kokospalmer kan vara finna att ha på vykorten, men när man ska kite-surfa vill man gärna ha dem så långtbort det bara går. Den turen hade dock inte Max denna dag, han fick solen i ögonen och två sekunder hade hans 9000kr’s ögonsten dykt rätt in i en palm och rivit up en 30 cm stor reva i segelduken. Nu väntar Max på en beställning segeltejp som vår Australiensiske vän beställt, får se när den kommer fram? – Tonga Time.

Beachpigs!

När Einstein härledde den allmänna relativitetsteori (enkelt uttrycket: tidens gång är en funktion av styrkan på gravitationskraften) så missade han ett viktigt samband, nämligen att tiden rör sig långsammare på Tonga en vad den gör i resten av världen. Ett kvickt men icke så genomtänkt svar på denna avvikelse skulle kunna vara att eftersom nästan 70 % av befolkningen är övervikiga på Tonga, (vilket också är ett världsrekord, deras förra monark innehade t.ex. världsrekordet som världens genom tidernas fetaste kung 280 kg innan han blev en nationalikon genom att banta bort 100kg på två veckor) så har nationen en högre masstäthet vilket i sin tur alltså skulle bidrag till en starkare gravitationskraft på Tonga och som i sin tur alltså skulle bromsa tiden här. Nu tror jag dock inte riktigt på denna teori, eftersom Tonganerna är utsprida på 33 olika öar med stora avstånd mellan sig så kan rimligtvis inte masstätheten vara högre här en någon annanstans. Nej det är något annat med Tonga Time, något som vi västerlänningar med alla briljanta teorier aldrig kommer att kunna förstå oss på. Allt vi kommer att förstå är att tiden av någon märklig anledning rör sig mycket långsammare för alla Tonganer. Låt mig ge er några exempel: Att kör en sträcka på tre mil tar minst en timme här, att baka en pizza tar också en dryg timme, eller att utföra vad vid hemma refererar till som ett dagsverk tar i runda slängar tre dagar att utföra här nere, båten till närmaste ö (c.a 2 km) tar minst en halvtimme beroende på om motorn är överhettad eller inte. Eller att laga ett hål i vägen kan ta uppemot 10 år om man nu inte fyller igen det med sand – då går det lite fortare – samt att man dessutom får möjligheten att komma tillbaka till samma hål nästa dag, efter att regnet gjort sitt. Med andra ord det gäller att hålla folk sysselsatt, men att fylla på med ny asfalt – nej då – det skulle vara för mycket jobb.

Din tomt svämar över, så vad gör du? Lånar kusinens båt såklart!

Exemplet med killarna som fyller på samma väggropar med sand var och varannan dag, illustrera ett annat viktigt exempel här på Tonga nämligen: ”the lack of MnMs” Maintenance och Management. Något som i många fall överhuvudtaget inte existerar på Tonga – det faller ner en kokosnöt och slår sönder framrutan på din bil, vad gör du? Du vevar ner sidorutan i fortsättingen och sticker ut huvudet. Ditt hus håller på att falla sönder, vad gör du? Ingeting såklart, låtsas som det regnar tills dagen då taket faller ner över huvudet på dig.

Att åka med de lokala färjorna är ett äventyr i sig

En av de mest briljanta idéerna på ämnet hittills kom faktiskt från kungen här nere. Det har sedan länge varit tal om energiproblemet här nere d.v.s. dyr importerad diesel för el produktion. Kungen som inte ville vara sen att föreslå en lösning på problemet slog sig till ro i sin kammare och efter ett par dagar komma han tillbaka med en briljant idé – ”vi importera en rysk atomubåt kopplar upp dess rektor mot elnätet, och när den sedan väl börjar strula eller ställa till med problem sänker vi den i havet nära Tonga graven” En sak är klar de kommer aldrig råda brist på de kortsiktiga lösningarna till problemen på Tonga.

Nöjda kids på väg hem från skolan

Som sagt det är ingen idé att stressa här på ön, bara att slappna av och låta Tonga Time ha sin gång. Det gick trots allt ganska snabbt att vänja sig vid kulturen här nere, den svåraste utmaningen kommer nog när vi är hem igen – d.v.s. inget mer Tonga time. Nu ska jag inte klanka ner på Tonga, stället är fantastisk annorlunda från allt annat vi har träffa på tidigare. Det ger oss helt nya perspektiv på saker och ting. T.ex. det där med tiden; stress och utbrändhet finns helt enkelt inte i de Tonganska vokabulärerna. Det finns till och med grisar på stranden ”Beachpiggs” vilket väl säger väl en heldel om atmosfären här nere. Vad är det föresten som säger att vi ordningsamma där hemma är lyckligare? Eller tror vi där hemma att vi ska bli lyckligare och få det bättre om vi är ordningsamma, eller för att vi får kör runt på nyasfalterade vägar?

Det råder ingen brist på mat här!

Förutom allt filosoferade, vad har vi då haft för oss? Här kommer en snabb återblick: såklart en heldel kite-surfing när vinden tillåter. Mycket socialiserade på den lokala puben, och en del strandhugg runt om på ön. Vi har också hunnit med att lära känna två trevliga Walesare som har lovat att ta oss med på en niodagars seglats till paradisöarna i norra delen av Tonga (återkommer med mer info om detta såklart). Mot alla odds har vi också kommit igång med vår undersökning – det är ju därför vi är här – inte är det för surfingen och strandhuggen. Vi har dessutom träffat en gäng bra kontakter som har varit väldigt hjälpsamma, så förhoppningsvis kan vi bli klara med exjobbet i sommar!

Som sagt jag känner att jag bara har snuddat vid alla upplevelser i detta inlägg och det håller redan på att bli en bok. Ska försöka hålla det lite mer kort framöver eller kanske bara återkomma till er där hemma lite oftare, men så var det ju det där med Tonga Time!